Konstigt allt kan bli ibland
Att man ena dagen kan känna sånt hat och sånt förakt, och sen den andra dagen kan känna likgiltlighet, och sen bara känna sorg och saknad för hur allt blev, men blir ju knäpp i huvudet, och framför allt väldigt förvirrad av alla tankar som seglar runt i huvudet, hur man kanske skulle kunna gjort allt annorlunda, om man själv kanske skulle ändrat på sej .. om man skulle sagt nått, tycker inte om hur mina tankar och känslor leker med mej hela tiden, vill helst inte tänka på det alls,
men jag har aldrig vart långsynt och det blev mitt fall gång på gång, det var precis som om jag accepterade att bli behandlad hur som helst, att det inte gjorde nått att folk hela tiden var på mej med allt, saker som inte ens var mitt problem, eller ens mitt fel eller saker som jag inte ens hade med att göra, men det är så typiskt mej,
jag har en väldigt stor del i att allt blev som det blev, men inte allt, denna ggn tar jag inte på mej allt, alla hade sin lilla del i det hela, tyvärr fick det ett hemskt avslut på en väldigt lång *vänskap* någonstanns inom mej så hoppas jag att detta är det enda rätta, eller jag försöker hela tiden intala mej detta just för att kunna stå ut med tanken att det är just så här det ligger till, man är inte mer än människa, alla gör vi våra misstag ..jag har gjort många .. men jag får leva med dom och kanske ta lärdom av dom på nått vis, kanske e det då bra om man granskar sej själv ett par ggr extra så att man kanske aldrig mer gör om dom, tyvärr var det inte så i allt detta, alla var bra på sina saker, alla var bra på att ljuga, gå bakom ryggen, lyssna på helt fel personer, baktaleri, mm mm listan e lång för oss alla... tyvärr... och alla har vi nog fått ta skada av den me, på ett eller annat vis,
det är synd att det är som det är, och kanske är det bäst att det gör det, trots allt så tror jag inte att det är värt att gå igenom en gång till, det finns för många personer runtomkring som inte vill att det ska funka, så länge dom finns så är det omöjligt!
tyvärr ....
trots allt hoppas jag ändå att allt är bra ...
jag är som jag är!
men jag har aldrig vart långsynt och det blev mitt fall gång på gång, det var precis som om jag accepterade att bli behandlad hur som helst, att det inte gjorde nått att folk hela tiden var på mej med allt, saker som inte ens var mitt problem, eller ens mitt fel eller saker som jag inte ens hade med att göra, men det är så typiskt mej,
jag har en väldigt stor del i att allt blev som det blev, men inte allt, denna ggn tar jag inte på mej allt, alla hade sin lilla del i det hela, tyvärr fick det ett hemskt avslut på en väldigt lång *vänskap* någonstanns inom mej så hoppas jag att detta är det enda rätta, eller jag försöker hela tiden intala mej detta just för att kunna stå ut med tanken att det är just så här det ligger till, man är inte mer än människa, alla gör vi våra misstag ..jag har gjort många .. men jag får leva med dom och kanske ta lärdom av dom på nått vis, kanske e det då bra om man granskar sej själv ett par ggr extra så att man kanske aldrig mer gör om dom, tyvärr var det inte så i allt detta, alla var bra på sina saker, alla var bra på att ljuga, gå bakom ryggen, lyssna på helt fel personer, baktaleri, mm mm listan e lång för oss alla... tyvärr... och alla har vi nog fått ta skada av den me, på ett eller annat vis,
det är synd att det är som det är, och kanske är det bäst att det gör det, trots allt så tror jag inte att det är värt att gå igenom en gång till, det finns för många personer runtomkring som inte vill att det ska funka, så länge dom finns så är det omöjligt!
tyvärr ....
trots allt hoppas jag ändå att allt är bra ...
jag är som jag är!
Kommentarer
Trackback
